Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bordiamant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Brosk—Bränvin
Brosk utgöres till större delen
af kondrigen substans, som vid
kokning med vatten ger brosklim, eller
kondrin.
Brosklim. Se Lim.
Brucin, giftig alkaloid C23H26
NaQ4, som jämte stryknin
förekommer i räfkakor, fröna tåStrychnos
Nux vomica. Den bildar färglösa,
bittert smakande nålar.
Brunéra, öfverdraga järnföremål,
företrädesvis gévärspipor, med en
brunj skyddande oxidhinna och
sedan polera dem genom ingnidning
med vax eller shellackfernissa. Till
brunering använder man vanligen
antimonsmör, blandadt med
bomolja, hvarmed det lindrigt värmda
järnet ingnides upprepade gånger.
Efter hvarje ingnidning lemnas
pjesen i luften under någon tid.
Brunsten, ett svart, afläggande
mineral, som består af
mangansu-peroxid, Mn O2, samt användes till
klorberedning och som
oxidationsmedel. Vid Hohults och
Spexeryds grufvor i Jönköpings län
brytes årligen 29,750 kilo brunsten.
Brännmaterial. Allmänt
använda brännmaterial innehålla kol,
väte och ofta syre. Kolets
brännvärde anses i allmänhet uppgå till
8,080 calorier, d. v. s. 1 kilo kol
utvecklar så mycket värme, att
dermed 8,080 kilo vatten kunna
upphettas från 0° till 1°, eller 8O,8o kilo
från 0° till 100°. Vätets
bränn-varde, som är ungefär 4 l/4 gånger
större, uppgår till 34,4ft2 cal.
Uttryckt i form af arbete, motsvarar
1 cal. den kraft, som förmår lyfta
434 kilo 1 meter. Öm
brännmaterialet består af endast kol och väte,
utvecklar det, allt efter vätehalten,
en större mängd värme än en lika
vigt kol, och känner man
procentiska sammansättningen, kan man
(approximativt) beräkna huru myc-
ket värme och kraft som kunna
produceras vid förbränningen. Fullt
exakt blir räkningen icke, emedan
värmeutvecklingen vid
förbränningen till en del äfven beror af kolets
och vätets föreningssätt.’ Innehåller
brännmaterialet syre, minskas
brännvärdet, emedan syret kan anses
såsom redan förenadt med kol eller
väte, hvarför man från hela
vätehalten måste subtrahera de mängder
väte, som med brännmaterialets syre
fyilda vatten och derjämte den
bildade vattenångans latenta värme.
Brännmaterialets halt af kol och
väte erfares genom elementaranalys,
och syrehalten finnes af förlusten,
sedan man bestämt, utom kol och
väte, äfven qväfve och aska. En
enklare metod (Berthiers) att
bestämma brännvärdet, hvilken dock
ej kan användas på väterika
brännmaterial, som före rödglödgningshetta
afgifva reducerande gaser, består
deri att en viss mängd
brännmaterial noga blandas med 20—40
delar blyglete och upphettas i en
täppt degel. Kolet och vätet
reducera då blyoxiden till bly, som
väges. Då 1 vigtsdel kol enligt detta
förfarande ger 34,5 vigtsdelar bly
och 1 del kol är = 8,080 cal, så
motsvarar 1 del bly 234,2 cal. — Äfven
denna metod kan ej gifva annat
än approximativa värden. Jfr
Eggertz, »Om profning af
brännma-rerialier». (Järnkontorets ann. för
:1§67).
Bränvin, en blandning af ungefär
50 volym °/o etylalkohol och vatten,
som erhållits genom destillation af
jästa vätskor. Utom etylalkohol
innehåller bränvin oftast smärre
mängder främmande ämnen, hvilka
betinga dess smak och till en del
dess värde. Genom destillation af
vin erhålles det bränvin, som
benämnes konjak (cognac). Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
