Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allylakohol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alun, koncentreradt,
Aluminiumsulfat, Al2(SO4)3 + 18H2O,
tillverkas af mineralen bauxit och
kryolit. Bauxit, som anträffas i
södra Frankrike och utgöres
hufvudsakligen af lerjordshydrat,
brännes med soda eller en blandning af
kol och glaubersalt, hvarefter
massan utlakas med vatten, som derur
löser lerjordsnatron
(natriumaluminat). Då kolsyra inledes i denna
lösning, utfälles lerjordshydrat, och
soda stannar i lösningen.
Hydratet löses sedan i utspädd
svafvelsyra, hvarefter aluminiumsulfat
kristalliserar ur den koncentrerade
lösningen. Då kryolit, som består af
fluoraluminium och fluornatrium,
brännes med krita, får man
fluorkalcium och natriumaluminat,
hvilket förarbetas på nyss nämda sätt
med kolsyra. Aluminiumsulfat
kommer i handeln i form af fyrkantiga,
hvita kakor, bildade af tätt packade
små kristallfjäll. Det är lättlösligt
i vatten och fritt från järn, men
innehåller ofta fri svafvelsyra. Det
begagnas till samma ändamål som
alun samt har företräde derigenom
att det är järnfritt och mera
verksamt, såsom rikare på lerjord.
Deremot har det en icke fullt konstant
sammansättning, hvilket är
ofördelaktigt, då det skall användas till
papperstillverkning, färgning och
tygtryck. — Priset är 17 kr. pr
100 kilo.
Amalgam benämnas legeringar
af qvicksilfver med andra metaller.
En del amalgam erhållas direkt af
qvicksilfver och metaller (guld,
silfver, bly, tenn, koppar, natrium och
kadmium), andra deremot på
omvägar, t. ex. genom inverkan af
natriumamalgam på lösningar af vissa
metallsalter. Amalgamen äro i
allmänhet silfverhvita, lättsmälta,
oftast kristalliserande legeringar,
hvilka vid närvaro af öfverskott af
qvicksilfver bilda grötformiga
massor. Natrium förenas med
qvicksilfver under häftig värmeutveckling
och bildar ett i silfverhvita nålar
kristalliserande amalgam, hvilket
långsamt sönderdelar vatten under
vätgasutveckling. I den organiska
kemien användes det såsom
reduktionsmedel.
Ambra var fordom benämning
på en välluktande balsamart (af
Liqvidambar styraciflua). Nu
förstås dermed ett gråbrunt, vaxlikt
ämne, som uppkastas på kusterna
af Madagaskar, Surinam och Java
och som antagligen utgöres af ett
slags gallsten af pottfisken (Physeter
macrocephalus). Detta ämne
innehåller omkring 13 % af en
välluktande olja och som
hufvudbeståndsdel ambrain, eller ambrafett, som dock
icke är något fett, utan efter all
sannolikhet kolesterin. Ambra
användes hufvudsakligen som parfym.
Amfider (af grek. amfi’, åt
ömse håll) benämdes af Berzelius
sådana grundämnen, som med andra
grundämnen kunna bilda föreningar
af motsatt kemisk karaktär, t. ex.
syre, som ger syror och baser, och
svafvel, som ger svaflor och
svafvelbaser.
Amfidsalter kallas syresyrors
och svaflors salter (syresalter och
svafvelsalter), till skilnad från
haloidsalter, eller vätesyrornas salter.
Amid kallas en hypotetisk
radikal (enatomig) NH2, hvilken
ingår som beståndsdel i en stor mängd
föreningar. Amider benämnas
äfven de föreningar, hvilka innehålla
radikalen NH2 i förening med någon
syras radikal. Amider uppstå på
flere sätt, såsom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
