- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid /
339

(1931-1932) [MARC] Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Drottning Kristinas kröning skedde ej i Uppsala, utan i Stockholm.
Tåget utgick från slottet och fortsattes runt gamla staden, där på
flera ställen triumfbågar voro uppsatta. När kröningen var
förrättad — det skedde i Storkyrkan — åkte drottningen tillbaka till
slottet i en öppen vagn, varvid fyra överstar buro en baldakin över
hennes huvud. Före gingo de högsta riksämbetsmännen med de
övriga regalierna, men själv bar Kristina kronan, spiran och riks-

äpplet

Tack vare fältmarskalken blev Johan Ekeblad efter
ganska kort väntan antagen till hovjunker med de
förmåner och skyldigheter, som voro förenade med en så
viktig post.

Själv karakteriserar han efter en månad sitt arbete på
följande sätt: »så är det intet annat än akta på vid
måltiden och sedan göra mig lustig hos Totten och hans
dan-semästare, så att fotterna göra mig ont, när jag skall gå
den långa vägen till mitt härbärge. Och se dom andra,
som rida brede jämte mig, gör mig heller inte bättre.»
Det sista är ett förstucket tiggeri (till brodern) om en häst.
Vad själva arbetet beträffar, att »akta på», så tvcks det
vara den dagliga uppassartjänsten vid drottningens
offentliga taffel, som utföres av adelsynglingar. Och
dansandet är inte så mycket för ro skull, som för alla de
förut nämnda baletterna, som tydligen tagas på djupaste
allvar och sluka omåttligt med tid och arbete för hovets
herrar.

»Härbärget» var en kammare, som Ekeblad hyrde »hos
en heter Christopher målare på Sörremalm strax vid
Sancta Maria kyrka, och går jag och äter hos
bollmästaren och giver (en) riksort måltiden och så mycket för 2
pojkar. När jag intet är tillstädes, betalar jag intet.»

»Bollmästaren» hette Georg Zippel och hade bollhuset
vid Slottsbacken i förläning. Här spelades »paume» och
andra bollspel av hovet och den förnäma ungdomen,
men vid sidan därav drev Zippel tydligen matservering
både finare och enklare gäster. Dessutom var denne
företagsamme man landets förste teaterdirektör, liksom
bollhuset var vår första offentliga teaterlokal — ett
nöjestempel med rätt mångsidig användning. — Ställningen
kräver, att unge Ekeblad håller sig med två betjänter.
Vad de ha ätt göra, är väl inte så vidlyftigt. Deras herre
lever ju inte på stor fot. Tvärtom har man intryck av,
att han har det ganska enkelt. I ett brev till brodern,
troligen skrivet i kammaren hos Christoffer målare, säger

339

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free