Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare, hjortar, hundar och fåglar i lummiga parker. Ett
rum pryddes, om det skulle vara riktigt fint, med en
för dess väggytor enkom vävd serie av sammanhörande
tavlor, som alla illustrerade samma saga, scen efter scen.
— Även väggmålningar och paneler voro stundom
präglade av samma muntra och livliga berättarelynne,
samma förkärlek för figurer i stark rörelse inom ramverk
av ganska naturtroget avbildade träd och blomster.
De byggnadsformer, som tillämpades både i
ytterar-kitekturens portaler, fönsteromfattningar och
gavelrösten och i inredningarnas panelverk, öppna spislar, tak
och dörromfattningar, voro, liksom f. ö. också
målningar och bonader, hämtade från den i Italien och
Frankrike under denna tid skapade renässansstilens förråd.
Vasakungarnas arkitekter och förresten även de själva
(åtminstone Gustav Vasas söner) kände, om de också
aldrig själva besökt söderns rika städer och slott, denna
renässanskonst ur präktigt illustrerade bildverk, vilka
utgåvos som ledning för konstnärerna. Intresset för
bildkonst, och framför allt för arkitektur, var under denna
tid oerhört utvecklat i Europa. Man byggde inte längre
bara till Guds ära, utan till furstens och rikets, till
stadens eller till den egna familjens eller firmans heder.
Och vad man åsyftade var, att uppnå något, som tålde
jämföras med de gamla romarnas och grekernas
byggnadskonst. Att förstå sig på den klassiska smakens
finesser i fråga om mått och proportioner, men också
ifråga om symbolik och allegorier, betydelsen av alla
slags gudabeläten och sagogestalter, lika väl som den
romerska statens höghetstecken, yxor, spöknippen,
skeppsstävar och vapengrupper, var det säkra tecknet på
en god uppfostran. Att kunna bygga — eller låta bygga
— i tidens stil var ett bevis på klassisk bildning, eller
åtminstone på sinne för sådan, vilket alla ärekära
personer måste eftersträva. Åtminstone en av de svenska
i joo-talskungarna, Johan III, ägde verkligen ett ganska
högt mått av detta slags lärdom, och det var, typiskt
nog, han som gjorde det mesta för byggnadskonstens
höjande i Sverge under denna tid. Hans många brev i
byggnadsärenden visa tydligt, att han förstod hela den
lärda och förnämliga konsten att vara byggherre i
renässansstil. Tyvärr har ödet varit ovanligt hårt mot hans
insatser både på detta och andra kulturområden. Hans
sura och bittra personlighet är liksom präglad av
förkänslan av, att hans verk icke skulle bli beståndande.
De förnämsta av hans byggnads- och inredningsarbeten
gällde Stockholms slott, som sedan brann ned och revs
och byggdes om, så att bara några stenfragment, hittade
vid reparationer i våra dagar, vittna om den prakt, han
lät växa fram. Att där måste ha varit fint och elegant
på kung Jans tid, det betygas av de förtjusta skildringar
av den med förgylld, driven koppar panelade tronsalen
och andra praktgemak, som en spansk gesant skickade
hem till sin herre, Filip II, vilken själv, med hjälp av
alla Amerikas guld- och silverskatter, byggt ett av tidens
präktigaste palats, Escorial utanför Madrid.
över de kraftiga rundtornen höja sig på Vadstena
slott, liksom på de flesta av Vasatidens borgar,
eleganta prydnadsgavlar, uppförda i högrenässans.
Det är den yngsta, västra gaveln vi här se. Den
bär riksvapnet och Gustav II Adolfs initialer samt
årtalet 1620.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
