Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Från Othem på Gotland härstammar detta präktiga spänne, av förgylld
brons, som ger en god föreställning om V endelstilens skönhet. Det är
avbildat i naturlig storlek. Originalet i Statens Historiska Museum. |
kats ännu i sen tid. Där finnas spett och halster,
köttgafflar och annat, som behövdes för ett ordentligt
»ste-karehus» på den tiden. Även smides- och snickareverktyg,
saxar och andra nyttiga småsaker fick den döde med sig.
Särskilt de senaste, ännu ej avslutade utgrävningarna
vid Valsgärde, som ledas av professor Sune Lindqvist,
ha dessutom givit värdefulla upplysningar om den tidens
batar. De äro rätt stora, upp till io meter långa,
spetsiga i båda ändar, smäckert och lätt byggda av tunna,
breda plankor. Tyvärr har ingen av dem bevarats så,
att man kunnat få upp dem. Det som syns är egentligen
bara rader av båtspik och nitar i mullen, där de legat,
och det har fordrat ett ytterligt minutiöst
utgrävnings-arbete, där varje spik mätts in på kartor, på millimetern
när, för att man sedan på papperet skall kunna
rekonstruera båten.
Allt närmare rycker den stora världen och dess
underliga, stora öden Sverge in på livet under
folkvandrings-tidens sista århundraden och vikingatidens första. Det
är ej längre den äldre järnålderns underligt planlösa
läm-meltåg av övertaliga eller fördrivna folkstammar, som
strömmar ut över våra gränser. Ej heller är det den ti-
diga folkvandringstidens emigration av äventyrslysten
och företagsam ungdom, ledd eller lockad av hemvända,
guldtyngda och ärriga veteraner. Alltmera tar riket
gestalt. Svearnas storrike mellan Lapplands gräns och
Skånes griper över Östersjön, söker fäste i Finland och
Estland, trevar allt djupare inåt från Nevas och Dynas
mynningar, söker fotfäste vid sydjylländska näset, där
den gamla västervägen går fram. Småkonungarna i
Sverge, landskapsdrottar av gamla, heliga ätter, mista en
efter en sina riken. Den hemska sagan om Ingjald Illråde
måste innehålla en sanning, om också det flammande
gästabudet icke skedde på en gång, utan långsamt, under
envis kamp. Det svenska rikets organisering till en
politisk enhet, riktad på erövringar, icke så mycket av
land som av handelsplatser och handelsmonopol, är ett
historiskt faktum, fast vi inte kunna veta, hur den
tillgick. Ynglingasagans uppgift om, att den gamla
Upp-salaätten efter Ingjalds död skulle ha flyttat från Sverge
till Vestfold i södra Norge, har fått ett visst stöd i
gravskicket i några stora kungshögar där, som skilja sig från
det vanliga på trakten och som däremot likna de
uppländska. Detta skulle ha skett vid 6oo-talets mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0079.html
