Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRETAL
Företal borde man skriva samma dag som man
undertecknat kontraktet om en blivande bok. Då står allt så
livligt, vackert och klart för en. Planen är så väl
genomtänkt, möjligheterna att genomföra den äro så stora,
svårigheterna äro bara lockande. Det känns som när man
köpt biljett till en lång, intressant resa.
Efteråt, när man är färdig med arbetet och de
ren-tryckta arken ligga där och grina med ett skadeglatt
leende åt alla ens huvudskakningar och skrupler; när
man märker, att inga försök till korrekturändringar
kunna rubba verket en hårsmån från dess definitiva skick;
när förläggaren tröstande och välvilligt erbjuder plats
för en tryckfelslista — som om tryckfelen vore det
värsta! — just då är det, som man skall skriva sitt
företal!
I denna situation finns det bara en enda sak att göra
för en ärlig människa, och det är att bekänna kort.
Allmänheten har ingenting med ens känslor och
förutsättningar att göra. Den har anspråk på att få se arbetet
och bedöma dess kvalitet. Det enda, författaren kan
göra är att tala om, vad han avsett att göra och reservera
sig mot att bli bedömd ur felaktiga synpunkter.
Det föreliggande arbetet är en bilderbok med
beledsagande text. Dess innehåll, både text och illustrationer,
är avsett att belysa vissa sidor av Sveriges historia på ett
lättfattligt och intresseväckande sätt. Om man bläddrar
igenom boken, ser man genast att det icke är den
politiska historien, det är fråga om, utan vad man med ett
i och för sig ganska dunkelt uttryck plägar kalla
kulturhistorien, eller med andra ord, levnadssättets historia.
Författaren är icke fackman på någon av de epoker,
som innefattas i denna del; han är varken
stenålders-specialist eller vetenskapligt verksam inom någon annan
gren av den svenska arkeologien; han har aldrig å
dragande kall eller för vinnande av examensbetyg speciellt
sysslat med kyrklig konst, skråhistoria, heraldik eller
någon annan sida av den medeltida kulturen. De områden
av svensk kulturhistoria, åt vilka han ägnat egna
forskningar ligga inom den materiella
allmogeetnografiens och folktraditionens råmärken. Hans synpunkter
bli därför lätt andra än deras, som från arkeologiska
förutsättningar samlat och behandlat det material, av
vilket han här begagnat sig. Hans uppgift är ej, som deras,
att på en ren tavla drag för drag teckna in de mödosamt
återfunna spåren av gångna tiders liv i de sammanhang,
som materialet självt genom sina former,
fyndförhållanden och analogier avslöjar. Uppgiften är snarare den
motsatta. Den bild av den svenska kulturen, som med alla
sina rika detaljer fyller hans tavla, är i stort sett nutidens.
Men denna nutidsbild innehåller givetvis — det gäller ju
en mångtusenårig, rotfast folkkultur — en mängd drag
av olika ålder, några ärvda från Vasatiden, andra från
medeltiden, andra från vikingatiden, en del rent av från
de allra äldsta epokerna av svensk förhistoria. Det är
dessa drag som vilja ha sin belysning och förklaring i en
bok som den föreliggande.
De, som uppmanat och uppmuntrat författaren till att
skriva denna bok, ha ansett, att även en sådan syn på
kulturhistorien skulle äga ett visst berättigande och vara
av intresse för allmänheten. Från dessa förutsättningar
bleve det sålunda icke så mycket fråga om att allsidigt
framdraga fornsakernas och de historiska källornas
vittnesbörd från varje tid, utan att med utgångspunkt från
mera allmänt kända, ålderdomliga faktorer i det nutida
levnadssättet skärskåda kulturen under gångna tidsåldrar
och se till, i vad mån den låter sig förklaras och
levandegöras med hjälp av våra egna erfarenheter. Den nära till
hands liggande risken vid ett dylikt förfaringssätt är
naturligtvis, att man söker komplettera bilden av en gången
tid genom att utan urskillning förse den med drag,
hämtade ur vår egen. En dylik, billigt rekonstruerande metod
har ju för länge sedan utdömts både av den vetenskapliga
och den populära historieskrivningen, och författaren
hoppas gå fri från anklagelsen att ha förfallit till den-
VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0007.html
