Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
så harmoniskt utvecklad som han kunnat; det fins
fina afskuggningar i hans själslif, som aldrig komma
fram. Och så är det med oss kvinnor också, ja
kanske i ännu högre grad; ty vår uppfostran är
från början anlagd på att göra oss ensidiga och
inskränkta. Jag känner gamla fröknar, ja jag kän-
ner till och med halfgamla fruar, som aldrig haft
annat än kvinliga vänner, lika ensidiga som de
själfva. Hvad de äro för ena konstiga varelser!
Förkrympta, hårdhjärtade i sina domar, behäftade
med en egendomlig själens torrhet. De förefalla
mig alltid som halfva människor. Det fins intet
helt och fullständigt hos dem. Sådana människor
kan jag värdera för deras goda egenskaper, men
Jag kan icke hålla af dem och aldrig i evighet kan
jag känna mig annat än främmande för dem.»
Att båda vid denna. tid behöfde en sådan vän,
med hvilken de kunde afhandla arbetsplaner, idéer,
böcker, lifserfarenheter på en fullt kamratlik grund,
gjorde att brefväxlingen fortsattes lika ifrigt å båda
sidor under åren 1884—86, då Axel Lundegård
lemnade Stockholm för Köpenhamn.
Denna brefväxling gömmer ej blott oförbehåll-
samma meddelanden om hvarderas enskilda utveck-
ling och lifserfarenheter, utan den är en del af
hvarderas utvecklingshistoria. Ernst Ahlgren var
visserligen tio år äldre samt kände sig genom sjuk-
dom och lidanden mycket äldre än sina år. Men
hon erkände sig det oaktadt hafva åtskilligt att
lära af den yngre vännen, liksom denne i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
