Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt första eldsdop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland hände det att stenar och järnstycken
kom-mo dansande öfver golfvet bort till oss, där vi
lågo på knä omkring ett städ; men vi voro
beslutna att inte gifva tappt. Det där bedjandet
stack dem väl i samvetet, antar jag. Men vi
an-sågo, att vi hade lika mycket rätt att använda den
kvarten till bön, som var anslagen åt oss innan
vi lämnade arbetsplatsen, lika väl som de andra
hade rätt att använda den till något annat.
Huru som helst. Vi blefvo anmälda för
arbetschefen. Men tråkigt nog sade de inte som
sanningen var, utan satte ihop en hel historia
hurusom vi släckte lamporna och hade olofliga ting för oss.
Nu skulle det blifva undersökning af. Vi
visste ingenting om anmälan, utan fortsatte i vår
oskuld med våra andaktsstunder. Och väl var det,
ty hade vi vetat om det, så hade vi kanhända
upphört och då kunde lätt en stygg misstanke
kommit att häfta vid oss. Som det nu var visste
ingen af oss hur saken egentligen förhöll sig.
För att få full klarhet i saken kommo både
disponenten och andra förmän dagen efter anmälan
och ställde sig »på lur» utanför smedjan för att
med egna ögon se hvad vi hade för oss. Nästa
dag fick jag kallelse att inställa mig för
disponenten på hans ämbetsrum. Jag undrade
naturligtvis mycket hvad detta kunde betyda, och det
var nog inte utan att jag anade någon angifvelse
bakom det hela. Något ondt visste jag emellertid
inte med mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
