Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt första eldsdop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting alls värdt för dem. »Nej», svarade jag
allvarligt, »ni må tänka om mig livad ni vill, men
jag kan inte rygga det steg som jag tagit. Jag
anser det vara ett förståndigt steg, fast det i edra
ögon ser enfaldigt ut.»
Men nu tog det eld, skall jag säga. Bång
var mycket häftig och uppbrusande af sig.
»Förstånd!» utropade han med en röst, som
förrådde hans stigande vrede. »Du tror förstås,
att du sitter inne med all klokskap, du. Vi äro
förstas allesamman idel fårskallar och
dumrnerjönsar. Tackar så mycket för den artiga
komplimangen! Jo, jo, nu vet vi det! Du är förstås
det oskyldiga helgonet och vi andra eländiga skurkar
hvarenda en. Så nu har ni hört, godt folk. Och
det vågar du säga oss här midt i ansiktet? Du
borde skäms.»
»Jag har ingenting sagt, som gjort hvarken er
sämre eller mig bättre», sade jag saktmodigt, »jag
bara svarade på ditt tilltal. Jag rår väl inte för
hvad mening du lägger i mina ord.»
Men nu blef han ordentligt ond. Det kom
en sådan farlig glöd i hans ögon. Ett doft
mummel hördes från de öfriga, som nu skockade sig
närmare och slöto en ring omkring oss. Jag har
aldrig kunnat förstå hvad det egentligen var, som
kunde göra dem så förbittrade. Jag hade ju inte,
mig veterligt, gjort dem något för när. Min
»förseelse» bestod ju endast däri att jag närde en
allvarlig önskan att blifva en bättre människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
