Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogen glesnade, och mellan stammar och grenar
skymtade isens hvita lakan som en vägg. Vi gledo
utför sluttningen och ner på isen i en inre vik.
Månen hade ännu icke gått upp, och i det
märkvärdiga, ovissa och tindrande stjärnljuset såg viken
ut som en ofantlig fjärd, fördunstande i silkverskir
mot horisonten. Släden, som stött och huggit i
backsluttningen, löpte nu jämt som öfver glas.
Snön låg helt tunn i kristaller på det glatta
underlaget, ty det hade frusit först efter det sista stora
snöfallet. Jag tänkte på att packa upp mina
skrinnskor, som jag hade med mig i kappsäcken, och
visa Matti huru man satte förbi en häst. Men så
blef det vid blotta tanken, ty släden var så varm
och bekväm och färden så lätt, att jag njöt af den.
Hästen hade just ingen annan ansträngning än att
förflytta sig själf, släden med oss uti följde lätt
som en skugga efter.
Här och där syntes ett svart streck i det
gråhvita fältet, som en remna ritat dit genom att
vattnet trängt igenom och smält snön en tum åt ömse
sidor. Vi hade åkt ett godt stycke utåt viken,
innan det första brakandet gaf tillkänna att vi icke
hade fast mark under fötterna. Hästen skyggade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
