Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ljusnande morgonen. Så stark och så
samfäld var rusningen, att jag likt en förladdning
slungades vidare utför farstutrapporna af trycket från
de många otåliga bakom.
En knapp halftimme därefter satt jag redan,
omklädd för resan och med den sista biten
frukostmat i munnen, mellan fårskinnsfällarna i
Valkola-Mattis släde. Solen gick just upp öfver den
gamla gymnasiistaden, medan vi åkte Storgatan
fram och passerade stadsporten. Samtidigt med
mig gingo alla gästgifveriets hästar ut åt olika håll
framför slädar med otåliga, hemförlofvade
skolpojkar, men jag hade triumfen att vara den förste,
som klarerade stadsporten med klingande bjällror
och en sprängande glädjekänsla högt uppe i
halsen. Solen hade gått upp öfver tindrande
rimfrostskogar och färgade dem blekröda. När vägen
krökte sig, såg jag, utan besvär att vända mig i
min stora päls, den gamla gymnasiistaden bolma
ut en hel sky de skäraste rosor i den frostklara
lukten. De slingade och virade sig ur hundrade
skorstenar; mörknade till vanlig rök, bleknade till
hvit sommarnattsdimma, strålade i purpur, stego alt
högre och flöto slutligen bort i ett fint blomster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
