Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På understol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre. Fröknarna Wintersköld voro socknens haute
volée, uppfostrade utomlands och mätta på
Helsingfors längesedan. De voro öfverlägsna i takt, um*
gängesvana, kunskaper, och man var mycket rädd
för deras skärpa, för att den alltid var kall och
bemästrad, och för att hånet i den var så främmande
för den idylliska landtligheten.
De små naiva hjärnorna göra någon gång
konklusioner, som i sin omedvetna djärfhet träffa
pricken. Man väntade ofrivilligt ett utbrott från
Winter-sköldarna, antingen i en eller annan form. Man
hade icke missräknat sig. Det lektes understol,
Anna Olin förestälde helt blygsamt och banalt en
ros, och en ung herre med bockskägg tog upp alt
hvad man „undrade“.
Karl Almroth stod litet afsides och såg ut
som om han poserat för en staty af
öfverlägsenhe-ten eller egenkärleken. Hans brutala natur kunde
illa fördraga sällskapslifvets skrankor, han hade
försökt att foga sig inom dem i Helsingfors, men
misslyckats. Nu stod han och föraktade dem i
deras enkla, okonstlade, landtliga och ursprungliga
form, emedan han aldrig funnit nöje inom deras
mera utbildade urbana. Han var icke lämpad för
dylikt. Hans sfär var en annan, allvarsammare,
större. Denna landtliga församling stod honom så
fjärran som ett barndomsminne, han hade ingenting
gemensamt med den, han förstod icke den och den
icke honom. Han hade lefvat och utvecklats långa,
långa vägar förbi den, och dess intressen voro de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
