Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I slutet af smekmånaden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slig och kokett. Ett litet förtroligt samtal lofvade
redan gry, när hon helt plötsligt kastade om, lutade
sig bakut med en mycket trött gest och brast i gråt.
Först sakta snyftande, tungsint som höstregn i
af-löfvad småskog, sedan häftigare, tils hon slutligen
häjdlöst gaf sina tårar lopp. Den smärta gestalten
formligen skälfde under trycket af de tröstlösa
tankarna, som hon då och då mellan snyftningarna gaf
luft i afbrutna meningar. Och så fann hon slutligen
på den förfärliga moderna romanen:
— Det är ju ingenting .. . altihop bara
ingenting! Hela min kärlek, hela vår lycka ingenting!
— Hur kan du säga så, invände mannen
förebrående.
o
— Ah, — det vet du mycket bra. Du vet det
längesedan och mycket klarare än jag!.. . Har du
inte själf sagt att allting i den där rysliga boken är
sant. .. sant till punkt och prick?... Har du inte . .. ?
— Men, kära Alma, — att du kan taga dig så
illa af det! Och han försökte smeksamt och innerligt,
med en liten smula våld på sig själf, att draga henne
till sig, men hon lösgjorde sig nästan häftigt och
fortsatte:
— Ja, det är sant. Jag känner det, jag vet
det... Vi ha aldrig älskat hvarandra, det var bara
inbillning... barnslig inbillning altihop!
— Alma!
Men lilla fru Alma kastade sig så häftigt bakut
i soffan att hennes hand rycktes ur hans, och armen
blef hängande öfver karmen hjälplöst och rörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
