Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens utför den andra sidans brant, hunno vi göra vår
isfälttågsplan. Man kunde redan se de färgade
lyktorna glimma från fartygen, och vi begåfvo oss
vidare för att möta dem, upplifvade af ansträngningen
vid klättringen.
Vi hade gått rakt framåt ungefär en timme, då
vi tyckte att vi gått långt nog i tillmötesgående.
Luften hade klarnat en smula, och fyren, så väl som
ångbåtslanternorna, lyste oss vår kurs. Vi hörde
dånet af isbrytarens arbete alt tydligare, och för att
inte onödigtvis riskera att bli förbigångna i mörkret
inväntade vi fartygen, stående nära hvarandra med
händerna i fickorna, stampande för kylan. Långt
innan vi fingo se de tydliga konturerna af fartygen,
trodde vi i mörkret att de voro oss in på lifvet, ty
så brakade isen långa vägar framom dem. Vi blefvo
ofrivilligt nervösa och oroliga till mods, när isen
med en skarp knall och ett klirrande eko sköt en
rämna midt emellan oss båda, och vi slöto oss till
hvarandra i en obestämd känsla af rädsla för att
vi på det lösa isstycket skulle drifva till sjös, då vi
ju als icke visste huru långt vi hade kvar till det
öppna vattnet. Midt under braket och bågnandet
sågo vi plötsligen den mörka massan framför oss
växa alldeles oproportionerligt, höja sig högt upp
och komma alldeles tätt in på oss. Vi sprungo
blixtsnabt långt åt sidan för att inte bli öfverkörda,
men då blef den mörka massan återigen mindre,
sjönk tillsammans, drog sig längre bort, och det
döf-vande brakandet upphörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
