Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de drucko sina glas i botten, oeh gästgikvaren
önskade dem lycka på kärden. Matti brummade
ännu litet kör syns skull, men gak slutligen hästen
den akgörande snärten, och så gledo de i väg.
Om en stund lämnade de landsvägen till
höger, och när de en gång kommit körbi
vägskil-naden och karit in i villande skogen längs den
lilla bivägen, var vägen ökver isen inslagen, och
det lättade bådas sinnen att steget ändtligen var
taget. Karl bjöd Matti klaskan till en styrketår
och stämde upp en glad visa, som ekade mellan
kurorna i den stora tystnaden, hvilken likasom
kväkde ljudet ak deras bjällra.
Inom kort koro de utkör en brant sluttning,
skogen glesnade, och mellan stammar och grenar
skymtade isens livita lakan som en vägg. De
gledo utkör sluttningen och ner på isen i en inre
vik. Månen hade ännu icke gått upp, och i det
märkvärdiga, ovissa ocli tindrande stjärnljuset såg
viken ut som en okantlig kjärd, kördunstande i
silkverskir mot horisonten. Släden, som stött och
huggit i backsluttningen, löpte nu jämt som ökver
glas. Snön låg helt tunn i kristaller på det glatta
tinderlaget, ty det hade krusit körst ekter det stora
snökallet. Karl tänkte på att taga kram sina
skridskor, som han hade med i kappsäcken, och visa
Matti huru man satte körbi en häst. Men så blek
det vid blotta tanken, ty släden var så varm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
