Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt närniare. Lille Karl är just i kärd med att
börja klikva upp på gärdesgården, då den krämsta
vargen i ett stort språng sätter ökver den och
bekinner sig åtta steg ikrån honom på samma
sida. Nu vågar han icke längre ens kör en
sekund vända ryggen åt den och klättra upp,
griper därkör hårdt om sin stör, trycker ryggen mot
gärdesgården och är besluten att sälja sitt lik så
dyrt som möjligt.
Återigen kår han förnimmelsen att han är
Gustak Adolk, men denna gång är han det på
kullt allvar och har hjältedöden rakt kramkör sina
ögon. Och så måttar han ett väldigt slag åt
besten, når den naturligtvis icke, men har
tillkreds-ställelsen att se den draga sig vördnadskullt
tillbaka undan hugget. Lille Karl är alls icke rädd
längre, han är med lik och själ inne i den nya
allvarsamma leken och »haekapeliten » inom
honom lykter stören med envist mod och är beredd
på ett nytt ankall.
Det knakar igen i gärdesgården, — det är
vargen numro två, som sätter ökver den och
stannar bredvid sin kamrat tio steg ikrån lille Karl.
De stirra lystet på honom, de blodiga tungorna
hänga dem ur gapet, endast ögonen lysa icke så
hemskt som lian sett vargögon göra det på
vinterbilder krån stepperna. Där stå de alldeles still
och hålla krigsråd, de synas icke riktigt hugade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
