Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt mera likt en vild klykt. Ieke undan de
allierade katolikerna, utan undan en stor,
osynlig, allestädes närvarande kiende, som kanske
bara kanns i hans dåliga samvete, men som tog
skepnad ak en skock glupande, grågula vargar,
med hängande, blodiga tungor och hemskt lysande
ögon. Midt under ilmarschen och de tysta, men
modiga takterna ak Finska rytteriets marsch, gjorde
sig nämligen lille Karls samvete helt plötsligt
gällande, körebrådde honom lians storslagna
reträtt och visade hela hans handlingssätt i ett nytt
alldeles icke smickrande ljus.
Lille Karl hade icke tid att parera dess
an-käktelser, och då hämtade det vargarna allt
närmare i hälarna på honom, tills de klämtande och
hetsande hördes alldeles tätt bakom den
obevakade punkten, därifrån de när som hälst kunde
nå honom i ett enda språng. Han kände redan
ett par kraftiga käkar gripa tag 0111 sin nacke,
då skogen i detsamma tog slut och han ilade ut
på det kria kältet helt nära hemmet.
Ljuset krån matsalskönstren lyste upp snön
ett långt stycke honom till mötes, men i det
ljuset upptäckte han rakt kramkör sig just de kiender,
lian trott sig ha i hälarna.
Lille Karl stannade och blek i ett nu alldeles
iskall, kast mössan klibbade honom i pannan ak
svett. I det ovissa återskenet på snödrikvau krån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
