Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domligt skimmer ak att bara höra till leken,
stjärnorna tindrade uppmuntrande åt honom mellan
glesa skyar, och han tog dem till himlaborna
vittnen på sin väldiga hjältebragd. Ännu ekter det
han halksprungit i tio minuter, gjorde han
knappast reda kör sig att det redan var natt, så
upptagen var han ak sitt lysande återtåg och sättet
på hvilket han räddat den gamla svenska äran.
Men när den allra körsta tillkredsställelsen och
den häktigaste förbittringen blåst bort med
nordostvinden, som strök öfver åkrarna ocli hopade
yrsnö pä den nyplogade vägen, började han finna
sitt återtåg smått kusligt. Ännu så länge höll
hans stolthet honom styk, särdeles när han tänkte på
livad de andra skulle säga om hans mod och
hvilken min inkorniatorn skulle sätta upp, när han
kom hem ekter att ensam i natten lia gått samma
hemska väg som lille Karl. Men också denna
hans stolthet började gikva vika kör en nykter
känsla ak otrygghet, kör att icke säga rädsla.
Iyille Karl stod allt mer oblidkeligt ansikte mot
ansikte med verkligheten ocli vinternatten och
hade nära en halk mil öde väg hem.
Han visste väl att man icke på nära tio år
hade sett till vargar i hemtrakterna, men likakullt
kunde han icke värja sig kör tanken att de ströko
omkring i stora skaror icke långt ikrån. Hvem
kunde så noga veta livar de hade sin gång, ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
