Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som möjligt — och ändtligen var lille Karl i
besittning af sina efterlängtade flygredskap.
Det förstås af sig själft, att lians flygförsök
härefter blefvo dubbelt ifriga ocli dubbelt mer
halsbrytande. Hade pappa ocli mamma fått nys
0111, att deras son hoppade ned från ladugårdstaket
som på det lägsta stället mätte tio fot öfver
marken, så hade de troligtvis ångrat, att de förskaffat
honom örnens vingar. Men lille Karl höll
numera sina öfningar i all stillhet och ensamhet för
att icke utsätta sig för store brors och lians väns
elakheter. De hade naturligtvis blifvit outhärdliga
efter händelsen med örnen, ifall ej lille Karl haft
klokhet och förutseende nog att tiga med sina
små framsteg i flygkonsten. Ty de voro, dess
värre, små, lians framsteg — mycket, mycket små.
I det högtidliga ögonblicket, då stalldrängen
med ett leende räckte lille Karl de afliuggna
örnvingarna, kände den senare det, som 0111 marken
försvunnit under hans fötter och som om han,
bara genom att äga vingarna, hade blifvit så lätt
som luften själf. Det var nästan med förvåning
han lade märke till, att han ej blåste bort för
vinddraget, utan var tvungen att röra på benen
som förr, då han skulle förflytta sig.
Lille Karl sökte genast upp det allra högsta
stället på källartakets ås, från hvilket han förut
ej vågat flyga ner, då han hade bara gåsvingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
