Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom hon förtjänat för sin djärfva förställning med
moderskapet, märker han att hon blifvit honom dubbelt
kärare. Han förstår sig icke längre själf, han är alldeles
bortkollrad, men samtidigt känner han det så fullt
under hjärtat af en främmande, oförklarlig lycka, att
han bara kan stamma:
»Nog är det märkvärdigt. . . nog är det
märkvärdigt . ..!»
»Hvilket då?» frågar Ida igen.
»Att jag tycker om dig dubbelt mera nu!»
Unge husbond har aldrig erfarit hvad det vill
säga att få förlåta, att förlåta af hjärtat och att förlåta
den, som man älskar...!
Det blir ett långt samtal mellan dem med många
förslag för framtiden och mycket bekymmer för det
främmande barnet och hvad de skola göra med det.
Men ett komma de öfverens om, — att bevara Idas
hemlighet lika bra som hon gjort det ensam.
Utanför i det yttre rummet vänta inspektörens
att unge husbond skall komma igen och fortsätta
sina afbrutna förebråelser. Inspektörens samvete är i
denna sak kanske icke fullt så godt som i många
andra. Han har egentligen sträfvat bara efter sin
gamla inspektorsplats på Monola, men ändå är han
likasom litet illa till mods inför unge husbond. Ty
när Monolavärdinnan redan före jul undertecknade
köpekontraktet af Immola och samtidigt erbjöd honom
honom platsen som förvaltare där, så hade han icke
mer en tanke på unge husbond och Ida, Så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
