Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frostnätter, men när ingendera inträffat under de
senast förflutna åren, släpper man det nu lös på
Monolaborna.
Monolavärdinnan känner det intresset i luften
och visar sig icke ute i socknen. Hon har sina egna
tankar om sin son och lda, yttrar dem till ingen,
och väntar bara att fa visa dem hvad det vill säga
att draga skam och förtal öfver hennes hus.
Naturligtvis får Ida lejonparten af de onda
tungornas omsorger. Ty hon saknar ingalunda
afunds-irtän, det vill säga afundsamma kvinnor, som finna
hennes ryktbarhet fullkomligt oförtjänt och unge
husbonds tillgifvenhet för henne formligen brottslig. Det
finns andra än Hankala Manda, som omöjligt kunna
smälta att en obetydlig piga vågar så högt spel med
en af socknens rikaste arftagare.
Bland dem är en ladugårdspiga på Monola. Hon
har aldrig kunnat tåla Ida, emedan Ida gifvit sig sken
af att höra till husbondfolket, fast hon egentligen
var en af hjonen, rätt och slätt. Och hon samlar
all sin afund och berättigade, sedliga harm, knyter
sin nyaste silkesduk stramt om hufvudet och anmäler
sig till enskildt samtal med värdinnan en
söndagsmorgon, då man skall göra Guds gärningar, ransaka
sitt hjärta och lätta sitt samvete.
Värdinnan tager tämligen onådigt emot henne
och låtsar som kom hon i hushållsangelägenheter,
fast pigan gör sitt bästa i att fint och klokt inleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
