Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet på unge husbonds berättelse om det, som
skett, och de tveka icke ett ögonblick om sin plikt
att stå honom bi så mycket det står i deras makt.
Efter mer än en timmes sökande återvända de
hem utan Ida. Unge husbond är så utom sig, att
inspektören sätter sig upp med honom i hans kärra
för att under återvägen till Monola tala förstånd med
honom, efter nu händelserna själfva omvändt deras
forna fiende, så att han kommit till dem för att fa
hjälp och tröst och deltagande; — och det skulle han
få hos dem! Ingen hade i sådana ärenden gått
ohulp-en ifrån inspektörens.
Under det kärran hoppar och gungar på sina
fjädrar i vägens gropar, för inspektören ett så
välgörande, deltagande och lugnande språk, att unge
husbond slutligen vänder sig till honom och säger:
»Nog är ni allt bra hygglig och vänlig mot mig.
Ni har visst längesedan glömt att jag kanske inte
alltid varit lika vänlig mot er...»
»Visst har också ni alltid varit vänlig mot oss,»
säger inspektören med sådan öfvertygelse som om
han aldrig tänkt någonting annat.
»Nej, det har jag visst inte varit...»
»Seså, — tänk inte nu på fjolgammal snö! Det
är ju allt förbi, om det någonsin varit någonting ...»
Därpå börja de tala om Ida, och unge husbond
blir så vekt stämd och så meddelsam, att han
omtalar alla sina sorger och slutar med en anhållan att
Ida skall fa flytta med barnet till inspektörens, om
Tavastatjerna. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
