Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasoner hveni som dragit det kortare strået, och hon
besvärar honom alls icke med böner att berätta om
det. Hon nästan föraktar honom, — men älskar
honom på samma gång som sitt stora barn. Och
hon inser att han icke kan handla som en man, om
hon ej tvingar honom därtill.
Den glada Ida från fordoni finns icke längre till.
Innan inspektörens lämnade Monola, hade de lyckats
föra henne och flera andra af gårdsfolket in på sin
rätta väg- Ida sjöng allt ifrigare psalmer med dem,
och sedan de äro borta, sjunger hon sina psalmer
ensam, där hon går i sina sysslor. Men om
söndagarna, då hon skulle vara ledig, och unge husbond
känner lust att närma sig henne och få klarhet i de
tankar, som plåga honom, finner han icke något till
fälle därtill. Om förmiddagarna är hon regelbundet
i kyrkan, och om eftermiddagarna är det icke värdt
att han kommer in i köket, ty då tystnar
psalmsången där. Ida fäller sin psalnibok i knät och ger
sig att stirra tyst och förebrående på fridstöraren i
kapp med de andra pigorna.
Under sådana villkor blir unge husbond både
sårad och afkyld. Han känner en brinnande lust
att hämnas och visa sitt oberoende af henne, och
vid första slädföre den första vackra vinterdagen passar
han på och kommer återigen åkande in på Monola
gårdsplan med den fnissande Hankala Manda framför
sig i sin lilla kappkörningssläde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
