Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ger inspektorskan upp hoppet för denna gång
och säger alslutande:
»Så mycket vet Ida, att Ida kan lita på oss om
lda råkar i olycka och får sorger att bära på, som
gå öfver Idas krafter.
Ida protesterar bestämdt mot att sådana sorger
vore i antågande, men ser på samma gång så
nedslagen ut och suckar så djupt, att inspektorskan,
fullkomligt tillfreds med sin första attack på henne, går
sin väg med en uppmaning att Ida skall fly till sin
frälsare med sina sorger.
På samma delikata och inträngande sätt
förstå inspektörens att bearbeta sinnesstämningen
öfver-allt på gården till sin förmån. Med värdinnan tala
de om gammalt folks nära förestående död, om
samvetsagg och rent lif, trösta henne, uppskrämma henne
och trösta henne igen med hoppet om Herrens nåd
och evig salighet. Med det lägre gårdsfolket är det
frågan om mindre ting och timliga fördelar, men helst
om sådana, som på ett eller annat sätt stå i samband
med inspektörens afflyttning, och som han visst skulle
ha förhjälpt dem att nå, om det bara varit Guds vilja
att han och hans hustru stannat längre kvar på
Monola. Nu ligga deras intressen i Guds och i unge
husbonds händer. På den förra kunna de naturligtvis
lita i nöd och lust, och inspektören hoppas med
säkerhet att också unge husbond, trots sin ungdom
och outvecklade karakter, skall med den högstes
hjälp fylla sin ansvarsfulla post till sina underhafvan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
