Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fy, att du kan säga något sådant! Det är
nedrigt af dig. Det kan du tänka för dig själf i din
elakhet, men inte säga det till mig. Jag är väl ändå
annat än en leksak för dig och alla möjliga
doktorer ...»
Xär hon gör min af att gå sin väg, fattar Aakusti
henne kraftigt om armen, ångrar sig verkligt och säger
bönfallande:
»Du ska inte taga det som annat än skämt! Inte
menade jag någonting illa med det.»
»Ja ... men redan att du kan säga det, bevisar
hvilka tankar du har om mig...» snyftar Ida och
sträfvar mot dörren.
Aakusti försäkrar att han gjort det i hastigheten
utan att tänka på hvad han sade, att han visst inte
vid närmare besinnande skulle ha sagt det, att han
alls inte tror henne om något sådant — det kan hon
ju inse. Det kom sig bara af hans förargelse öfver
att hans mor och inspektören lockat en sådan
förbannad Helsingforsherre att flytta hit ut till Monola
och kanske bli bofast här för ett halft år framåt.
Dessa förklaringar lyckas småningom lugna Ida,
hon stryker sig öfver ansiktet med en snibb af sin
klädning, blir resonlig, låter Aakusti trycka sig intill
sig och säger slutligen med en stämma där
förebråelserna ännu dallra och gråten tappert kämpar emot att
stocka sig:
»Ja, nu måste jag gå. — Men om en liten stund
komma vi igen för att skura rummet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
