Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig åkte jag en kvarts timmes tid, innan jag bars
ur vagnen igen. Jag sattes ned i ett unket lasarettrum
med tre bäddar och en svagt lysande lampa i taket.
Alldeles som i en spännande rövarroman! Sedan fick
jag morfin och somnade bort från hela äventyret. Jag
sov min natt i ro och vaknade ganska frisk när det
redan var ljust. En barmhärtighetssyster satt inte
långt från min bädd och tummade sitt radband.
Katolikerna äro alltid framme när det gäller att vara med
om ett själatåg. Längre fram på morgonen kom
läkaren och tycktes mindre glad över att finna mig vid
liv, ty att jag var kry bevisade bara att han gjort
onödigt väsen och falsk diagnos.
— Och så slapp ni fri?
— Ånej, inte så snart! — Men nu ska ni inte tro,
mina herrar, att jag beklagar mig över behandlingen,
tvärtom, — den var rätt god. Inte heller beklagar
jag mig över att jag togs i beslag, det är ju varje
förnuftig medborgares plikt att för samhällets skull
underkasta sig dylika obehag. Nej, jag beklagar mig
bara över min förbannade otur att jag skulle vara
hemma just ifrån Hamburg, när jag fick ont i magen.
Annars hade hela mitt illamående blivit en privatsak.
Ty kolerabacillerna sutto inte i mina inälvor, de sutto
bara i mitt samvete, de gökarna! Det hade läkaren
om två dagar konstaterat. Men då var det redan
för sent. Hotellet var så gott som utrymt. Medan jag
låg misstänkt i lasarettet, ställde gäster och betjäning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
