Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande dagens eftermiddag kom hem alldeles
ordentligt från virkeshyggena i skogen med endast en helt
lindrig florshuva och tio mark i fickan! Hans humör
var glänsande, och med sin kända vältalighet fann han
på så bevekande skäl till sin binäring och framställde
den i så vacker dager, att Käpp-Lena måste småle,
när han nöjd och storskrattande gned sina händer och
vred sina mustascher på oefterhärmligt herrgårdsmaner.
Men den här brännvinsankaren skulle bli den första
och den sista, det var Käpp-Lenas uttryckliga vilja.
Det blev bara den första. Ty på en vecka hade
den givit sina reda trettiotvå mark i ren behållning,
och faran av att Spets for på sina färder in i skogen
var alls ingen. Till råga på frestelsen söp sig Spets icke
redlöst full och oregerlig, utan kom hem glad och
nyter med fickan full av klingande silvermynt. Det
var en för märkvärdig karl att förändra sig med ens!
Våren kom och den stora virkesavverkningen i
skogarna blev slut. Då övertalade Spets Käpp-Lena att
flytta rörelsen in i deras stuga, som sken av
begynnande välstånd. Och Spets forslade ankare på ankare
från staden, trakterade sina gäster frikostigt och
mottog i smyg betalningen. Han var en värdshusvärd som
få, vilka skröto med lagliga rättigheter, och den ojämna
skogsvägen, som ledde från landsvägen till
Käpp-Lenas stuga, började bli riktigt väl uppkörd av alla
glada kunder.
Fram på sommaren hade Spets det obehaget att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
