Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönsterrutorna, och stolarna började dansa i luften
som av sig själva, och öl flöt det och lite blod också,
och så kom polisen in, fast jag motade den i dörren
och satte p för att den sku blanda sig i vårt privata
sällskapsnöje.
— Det hjälpte till förbannat lite, för i ett nu kände
jag ett par nävar ta mig i kragen och ett par andra
skruva till mina händer, — jag sku övermannas, ser
du, och göras oskadlig. Men då stod djävulen upp
inom mig, jag blev alldeles vild och slog ifrån mig
med allt vad jag fick tag i, och jag är säker på att jag
den gången var alldeles ensam mot både polis och
kamrater, för jag hade väl börjat grälet, kan jag tro, och
hade redan förut kamraterna emot mig. — Nå, innan
de gjorde mig oskadlig och spak hade jag lyckats
hugga till mig en sabel av en polis, jag drog den mitt
för näsan på honom ur hans gehäng och så bad jag
dem komma along allihop.
— Jag kommer inte riktigt ihåg det som följde
sedan, men jag blev tagen och bunden och knuffad
och dragen och stuvad in i ett mörkt rum till natten.
Så blev slutet på den avskedsviften!
Kapten Tärnberg höll en liten paus, log
godmodigt-sorgset, men med ett uttryck som om han i alla fall
beundrat sig smått. Jag skyndade icke på honom,
han blev allt tankfullare, skålade slutligen med mig
och fortsatte med en viss ansträngning;
— Jag hade burit mig åt som ett fä, det är klart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
