Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min mor, se huru skön naturen är,
O, låt mig länge lekva, för att skåda
Den klara himlen och dess tnsen ljus.
Då gret min mor och sade: O, mitt barn,
En fara hotar oss, — Nebucadnezar nalkas,
Och han skall döda, härja och förbränna
Vårt ädla land. — Vårt sköna Ragau
Skall bli en ödemark för vilda tigrar,
Och vi, vi måste fly! — Snart hörde jag,
Hur sköldar klungo och hur vapen brötos,
Hur hingstar stampade, och luften genljöd
Af klagoskri, af jemmer och förtviflan!
Min sköna jord var full af blod och lik,
Och alla stjernor på min sköna himmel,
De hade slocknat. Och jag slets från dig:
Hvarthän, det vet jag ej, — men sedan dess
Jag såg dig aldrig mer. Hvar lägger nu
Ahalibama ner sitt trötta hufvud?
Bagoa (afeides).
Det är mitt barn jag ser! Ah, hvilken Gud
Har skänkt mig henne åter?
Ahalibama.
Du, min fader,
Hvar är du, hvar? Du Ragaus stolte furste,
Du var en konung, du! Jag är din dotter.
Så säga alla, men de ljuga, ljuga!
Kom hit och se ditt barn, — kom, se slafvinnan!
Hon är en vissnad blomma, — är en . . .
(Betåcker ansigtet med h&nderna.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
