Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sade något gement om henne och kapten Thoreld,
att han blev helt handfallen över hennes kolossala
säkerhet. Han anade alls icke varifrån den kommit och
tyckte att hans dumma syster smått börjat få litet fason
på de allra sista tiderna.
Men fru von Blume såg med en bekymrad blick
förändringen, som försiggått hos hennes dotter. Icke
för att hon skulle ogillat henne eller sörjt över hennes
vaknande tycke, det var mera för att hon förutsåg de
hårda stötar hennes oskyldiga sinne skulle få lida för
kaptenens skull. De fula ryktena om honom voro snart
i var mans mun, utstofferade, försedda med nya
smådrag, framställande honom som den hjärtlösaste, mest
cyniska egoist, och hon längtade efter att dottern skulle
anförtro henne sin kärlek, så att hon finge med en
moders hänsynsfullhet bereda henne på kollisionen. Men
Louise höll sina tankar för sig, och modern väntade
varje dag att hon under tårar skulle komma och kasta
sig i hennes famn, när något av de gängse ryktena
kommit till hennes öron och förgiftat hennes sinnesro.
Det gick dagar och veckor utan att något skedde,
modern gladde sig åt folks försynthet och var icke
alldeles fri från en viss triumf över sin uppfostringsmetod.
Det var hennes dotters stora oskuld, som mera än
något annat skyddade henne för illviljans och avundens
nålsting. Hon kunde alls icke fatta de onda tungorna,
även om de viskade henne i öronen, och fru von Blume
lugnade sig snart fullkomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
