Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Marie! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tats våldsamma stormflod. Men det ville du icke.
Alla kärlekens namnlösa kval och dess ordlösa
glädje fångade du med en krampaktig viljeyttring
och tryckte dem tillbaka i ditt hjärta, ty du ville
icke genom ett ögonblicks oförsiktighet beröfva ditt
känslolif dess innehåll och din kärlek dess mystik.
Men du hade svårt att genomföra det, dubbelt
svårt, när du älskade detta lidelsefullt drömmande
väsen, som så oförbehållsamt strömmade emot dig i
all sin lyriska öfvergifvenhet och blödande
känslofullhet. Och dock drog du långsamt din handskklädda
hand undan min smekning, strök dig öfver ansiktet
som om du vaknat och sade med en suck så djup
som hade ditt innersta hopp förflyktigats i den:
— Låt oss vända om!
Jag spratt rak upp i vagnssätet och gentog som
hade jag hört dig orätt:
— Tillbaka?
— Ja, svarade du endast, men så öfvertygande
och alvarsamt att jag lät vagnen vända och såg i
natten en vägskilnad blifva bakom på höger hand.
Jag stirrade utan en tanke ut i mörkret, och
landskapets konturer fäste sig tydliga i mitt minne. Men
du hade ej en tår att fälla öfver vår grusade lycka,
ej en suck längre; — ditt beslut var fattadt och ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
