Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Marie! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och såg ut som hade min befalning till kusken ej
rört dig det minsta? Hvarför blef du så trygg och
lugn med ens som du aldrig förr varit det med mig,
— eller insåg också du att vi måste komma till
ett afgörande? Nej, det gjorde du icke, — långt
ifrån! Men jag famlade oskickligt i fullheten af min
tacksamhet efter din hand och fann den redo att
taga emot min första stackars, oskyldiga kyss på
sin svarta handske.
Den lilla droppen var tillräcklig att råga min
lidelse till brädden, och den flödade öfver i en
kaskad af ord, lättande, vältaliga, glödande, gripna
Gud vet hvarifrån, afbrutna af tårar och rörande,
barnsliga smekningar öfver din handskklädda hand,
som du lät mig behålla. När jag kom till mig fann
jag min rörelse tanklös, löjlig, omanlig, men jag
förmådde ej annat än nya tårar. Och du satt så
stilla, så utan ett ord som hade du ej haft en aning
om att det var en varmblodig, lefvande människa,
hvilken led och jublade tätt bredvid dig, och som
hade min kärleks hela öfvermått varit dig en
simpel hvardaglighet.
Det var ej så. Du satt bara paralyserad af en
enda förfärande klar tanke: nu var vår lycka all!
Ditt öppna, förtroendefulla väsen gömde kvinnans
hela dubbelnatur och ömkänslighet bortom sin lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
