Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Marie! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af blixtsnabb ingifvelse, den du ej hann beherska,
genom en dunkel dimma öfver din klara blick, som
likväl ej skymdes däraf, utan blef varm. Och när
du igen lugnt lutade dig i soffan och tog upp
samtalet med de likgiltiga omkring oss, låg det i din
röst som ett jublande kvitter af svalor, svindlande
lyckligt och fullt af solsken. Du hoppades då
innerst och bäfvande skygt, att jag begagnat mig af
det korta ögonblick din själsrörelse blef dig
öfvermäktig och kastat en blick in i ditt hjärtas
skrymslen, — och jag hade gjort det. Du märkte det på
min rörelse och min återhållna andedräkt, och det
var medvetandet om detta mitt besök i ditt väsens
hälgedomar, som fylde din röst med jubel och gaf
ditt tonfall sommardagens klangfärg, ty du var
lycklig, gränslöst lycklig öfver att ändtligt hafva vågat
yppa dig.
Det hade du aldrig vågat ensam med mig.
Under våra tumanhandspromenader hade vi alltid
med ängslig sorgfällighet undvikit alla känslosamma
djup, jag för min skull och du för din, och våra
samtal hade drifvit lätt öfver den glatta ytan, utan
att för ett ögonblick dyka ned i den starka
underström vi båda spårade i den andras ord. Vi buro
medvetandet därom hvar för sig som en öppen
hemlighet, hvilken altemellan log ur ett skämtsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
