Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thormann. Han hade en präktig, sjuttonårig flicka,
som stod modell för honom tre timmar hvar
förmiddag. Johanne Larsen hette hon, stackars liten,
och hon förtjänade sitt bröd med sina fina, mjuka
linier och sin hvita hud. Hon var väl upptagen
bland de unga målarna och god vän till dem alla.
Ung var hon och full af svällande lif, hennes
ojämna tänder stodo alltid fram i ett själfsvåldigt
skratt, och hennes lustighet var smittosam. De unga
målarna umgingos med henne också efter seancerna
som hade hon varit en af dem.
Jag hade aldrig sett sådana modeller förut och
var mycket oskicklig med damer i allmänhet. Och
när Johanne nu särskildt lade an på mig, gick jag
helt simpelt och blef förälskad i henne.
Thormann log, hon själf skämtade med mig
och kamraterna roade sig storartadt på min
bekostnad. Jag stälde mig gärna i en lite löjlig dager för
att undgå upptäckt. Förälskad i en modell, — det
var för naivt!
Jag målade af henne stående, liggande, sittande,
gående. Men Thormann stälde henne i en ytterst
obekväm position och lät henne hålla ut i den, tils
hon var nära att svimma af trötthet. Han skulle
exponera henne som österländsk bajadär på
Akademins utställning nästa vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
