Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pompe skulle bli gårdvar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ftuga hade slutat sitt dagsländelif i hans röda gap.
Men numera kunde han stå timtal, försänkt i djupa
betraktelser framför hönsskocken, och när den drog
sig tillbaka i hönshuset och dörren stängdes igen om
Kokinkinas och Bramaputras brokiga fjäderrikedom,
blef Pompe stående utanför i slitande tankar.
Hände det då att en kråka lyfte sig med tunga
vingslag från aspdungen, eller att en nötskrika stög
öfver holmen, där villan låg, satte han af i ilande
fart efter fågeln, tils sjön drog en våt gräns för
hans vidare forskningar i fågellifvets hemligheter.
Med hängande öron och svansen mellan benen
vände han om, bligade uppåt trädtopparna efter nya
föremål och intog åter sin post utanför hönshuset.
Där stod han ibland långa skymningstimmar,
lyssnande till hönsens gutturalsymfoni. Aningsfulla och
djärfva blefvo Pompes tankar under dylika
ensamma stunder, medan skrockandet ljöd alt svagare
inne i hönshuset och slutligen dog bort med
aftonrodnaden öfver den spegelblanka viken där bakom.
Pompes tankfullhet undgick icke herrskapet. —
Valpsjukan! Och han fick några droppar jod på en
brödtärning med mycket smör omkring, grinade och
slickade, men sväljde slutligen altsammans ändå för
smörets skull. Joden hjälpte icke stort hans
svärmeri för hönsen. Man kunde fortfarande öfverraska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
