Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen. Vi, som själfva veta hvad skulder äro, vi
fatta bäst huru en annan fattig stackare har det.
Tro mig, det är sant.
— Jag vet att så är —
När vi en half timme därefter i skarpt traf
åkte utför en brant backe på landsvägen, ett stycke
från staden, tog förvaltaren helt upprymd till orda
och berättade om sin lyckliga affärskupp. Huru han
först misslyckats ute i staden med sin
växelomsättning och huru han icke träffat den person han
hoppades mest af. När han kom till vårt sällskap, hade
han ännu ej uträttat det ringaste för att la sin växel
inlöst dagen därpå. Men så fick han fatt i lektorn,
som han aldrig förut anlitat i affärer, och denne
hade haft hyggligheten att acceptera... Eljes hade
han varit tvungen att stanna kvar i staden och icke
ändå känt sig fullt säker om utgången af sina
bemödanden.
— En mycket präktig karl, lektorn, slutade han.
— Han var en god kamrat redan i skolan,
nickade jag.
Vår jaktvärd var en man, som kunde
representera gästvänligheten. Hela natten hade man hållit
teet varmt för vår räkning, sedan vi telegraferat att vi
lämnat oss efter bantåget och skulle taga skjuts för
att hinna fram i daggryningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
