Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vat hans förmåga att utmärkt uppfatta våra dåliga
sidor och öfverse våra goda som en bagatell,
hvilket de ju värkligen äro. Vi ha alla sett honom
missförstå vår kvickhet, men ända till olidlighet
tydligt inse vår dumhet, och vi ha råkat i strid med
hans härsklystnad, men Gud nåde oss, om vi ett
svagt ögonblick anförtrott oss åt hans ledning, —
det ha vi allt fått ångra efteråt många, många
gånger. Så ha vi småningom slitit ut det förenande
bandet och gett oss igen att söka efter den rätta
vännen.
Men när vi några gånger i sympatins
öfverinått aflevererat förtroenden, som varit gripna
alldeles för djupt ur vårt väsens grund, och sedan märkt
hela otillförlitligheten hos personen vi gifvit dem,
när vi öfverraskat oss själfva med en ofrivillig
böjelse för att lättvindigt handskas med andras
hemligheter, ha vi snart begynt hesitera med vår
oförbehållsamhet. Och för hvarje år vi lagt bakom oss,
ha vi murat in en ny rad dåliga erfarenheter som
tegelstenar i vårt hjärtas skyddsmur.
Förvaltaren var åter bortrest. Oaktadt jag icke
träffat honom mera än ett flyktigt ögonblick efter
vår första badtur och då endast bytt några
höfligheter med honom, kände jag mig smått ensam.
Under mina promenader väntade jag ofrivilligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
