Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 2. Ungdomen rasar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var som sagdt en härlig vårnatt, och den
höga stämningen blef allt högre. Hänförda
fosterländska tal aflöste hvarandra, och jag är redan så
initierad både i det svenska språket och i
förhållandena här, så att jag mycket väl kunde följa med hvad
som sades — och icke sades!
De många deltagarne i festen hade pokulerat
ganska ifrigt under kvällens lopp och deras
frispråkighet var tämligen stor. De ansågo med skäl
samlingen för ett slutet sällskap, där man ej behöfde väga
orden så noga och de vägde dem icke heller. Det
kunde jag i vårt rum höra på kraften hvarmed de
framsades och på jubelropen och den storm af bifall,
som följde dem.
Det var längesedan full dag med strålande
vårsolsken, de äldste och förnuftigaste hade säkert redan
brutit upp, men ännu fortgick jublet vid bålarna inne
i salen. Där tågade man numera i procession och
sjöng fosterländska sånger, men jag höll mig visligen,
ehuru med en mycket ansträngd själfbehärskning, på
afstånd. Ty jag hade öfverstinnan R. och hans
Excellens Grefven för ögonen, tänkande mig de miner de
skulle göra, om de fått se mig här vid detta tillfälle.
Men det var roligt ändå.
Enfin — det blef ett tumult utan like, och jag
hörde redan diverse utrop, som väckte mig till
besinning om att jag alls ej var på min plats här i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
