Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon och tryckte plötsligt och häftigt hennes hand
till farväl, och innan hon hann säga någonting
urskuldande, gick han med jättesteg tillbaka åt staden.
— Tack fröken! hade han liksom stönat fram,
och det lät mycket ironiskt i Karin Frimans öron.
llenuna hade Vahlin ett bref från Hård, — det
första. Han skref och berättade, att han snart skulle
komma tillbaka till hofrättstaden, — inom en månad
senast. Han var nu så återstäld, att han gick ute,
men haltade betydligt på det högra benet; likväl
hade han hoj)]) om att äfven det skulle gå om med
tiden. Stilen var vänlig och skämtsam som Hård
sjelf, och han tycktes alldeles ha glömt sitt gamla
agg. Icke ett ord stod der om orsaken till hans
tidigare tystnad, — det var som hade han begraft
minnet af hela olyckshändelsen. Men i slutet af
brefvet fans det några häntydningar, hvilka gjorde
Vahlin betänksam:
Man hade berättat Hård någonting om att
Vahlin stod i begrepp att begå en stor dumhet. Det
skulle han vänta med, tills Hård kom tillbaka, skref
han, så att de finge tala om saken; — den var så svår
att diskutera i bref. Hård försäkrade att han förstod
ett dylikt steg bättre, än Vahlin anade, och bad
honom i deras gamla vänskaps namn icke bli ledsen
öfver att han blandade sig in i hans angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
