Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville Vahlin ej skrifva, så länge Hård ej kunde
läsa dem sjelf.
Slutligen erbjöd sig Vahlin en sista gång att
följa med honom till Helsingfors för alt vårda [-honom-] {+ho-
nom+} på vägen, men älven detta hans anbud blef
afböjdt. Hård hade således anat hela
sammanhanget.
Efter Hårds afresa gick Vahlin lika tankfull
som förr, såg lugn ut och skref då och då ett
vänligt bref till Hård, fullt af sjelfförebråelser och
planer till godtgörande af sin stora skuld till honom.
Och de slutade med en begäran om några rader
från hans hand, så alt han af dem skulle se om
Hård ännu hyste sitt hätska agg mot honom eller
om det lagt sig under tidens inflytande. Men han
bad aldrig om någon förlåtelse i do brefven, lika
litet som han talade om några vådaskott eller
olycksfall. Han hade redan i det första brefvet bekänt
huru allt gått till och dolde intet enda af motiven
han haft; sedan talade han blott om sina skott, rätt
och slätt.
Det räckte länge innan han fick något svar.
Genom andra hörde han att Hårds knäoperation
gått lyckligt och att denne redan kunde röra sig inne
i sitt rum, — på kryckor naturligtvis. Och han skref
nya bref och lyckönskade Hård till hans tillfrisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
