Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vahlin bockade och tackade.
— Se så mamma, sade äldsta dottern, fröken
Fanny, — skräm inte bort herr Vahlin genast, när
vi ändtligen fått honom tillbaka. Han har väl haft
annat trefligare damumgänge, som hållit honom borta
från oss...
Vahlin såg på Hård med en menande blick.
Hård bet ihjäl ett löje innanför mustascherna; —
den första piken!
Endast fröken Karin satt tyst. Hon hade icke
ett enda skämtsamt ord att säga Vahlin, men
betraktade honom i stället en stund med en så
forskande, lång blick, att han blef helt rädd för att de
andra skulle märka den. Återigen hans falska
blygsel från fordom! Han visste att fröken Friman
aldrig skulle sett på honom mera, om hon kunnat
ana att han plågades af det.
Hård gjorde sig hemmastadd i familjen; talade
juridik och handel med konsuln, skön konst med
konsulinnan, geografi och resor med äldsta dottern,
hvilken också sett hela hopen, och skämtade med
den yngre. Hon var ännu för ung att byta ett
allvarsamt ord med, men han läste sig genast vid henne
för hennes öppna blicks skull och hennes frimodiga
väsen. Det tilltalade honom genom sin naturlighet;
hon var hvarken forcerad eller blyg, som helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
