Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och sina landsmän, ty han förstod dem bättre än
Hård.
— Inföding ja! Honom har du rakt intet skäl
att förakta, för att han inte är född i Paris eller
Wien och för att han inte kan göra kankangester
till orkestermusik och skabröst tal...
Vahlin hade stigit upp och gick af och an. Hela
hans flegma var försvunnen, hans blick glänste och
hans rörelser voro häftiga och knyckande. Det ryckte
i hans ansigte som om det arbetat under ett inre
tryck, och stämman vibrerade. Men genast derpå
tyckte han att han förgått sig, skämdes inför sig
sjelf för sin liflighet och fann den dum. Den hade
en sådan bismak af löjlighet, ty han kände att han
alls icke lyckades afrunda den och göra den
harmonisk med sin egentliga varelse.
Hård var förtjust. Han stälde sig i sin fulla
längd framför sin vän och demonstrerade som en
deputerad i franska kammaren, med hela sin
medfödda liflighet:
— Och du menar att kankangesterna äro alla
ett kulturfolks företräden framom vårt! Inga
dumheter, inga dumheter! Du vet mycket väl huru
inbitet envisa och inskränkta menniskorna äro här hemma.
Du känner till den nationela sjelfförgudningen, och
ändå vill du göra gemensam sak med den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
