Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråblå ögonen gnistrade, när han blef liflig. Han
ville vara energisk, det såg man, men de veka
linierna kring munnen motsade sjelfva ansigtets
uttryck. Manlig såg han ut, och man hade svårt att
föreställa sig förvåning eller rädsla lysa ur detta
ansigte. Pannan var fårad, och det låg en djup valk
mellan ögonbrynen. Ett klokt utseende, tänkte tolk.
när de sågo pä honom närmare. En flyktig blick
halkade förbi honom utan att stanna, der fans
ingenting slående i hans apparition.
Hård låg qvar ett ögonblick i hvilstolen med
blicken inåtvänd och likasom grubblande öfver
någonting. Plötsligen for han upp med ett ryck, satte
pince-nez’en tillrätta och spilde den långa askan från
cigarren öfver sina åtsittande benkläder, småsvor och
putsade sig ifrigt.
Vahlin log invärtes och småironiskt åt Hårds
fjesk. Han skulle sjelf af princip helt lugnt låtit
askan ligga qvar och först om en stund, när ingen
lade märke till det, borstat af den.
Men Hård var nu engång den renaste
sangviniker, som hela det uppblandade, glada temperamentet
någonstädes kunde framvisa. Han fattade eld i ett
nu och af hvilken orsak som helst, stälde till ett
förfärligt spektakel och lugnade sig lika hastigt igen.
Han skämtade aldrig med sina öfverdrifter efteråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
