Altarets sakrament är vår Herres, Jesu Kristi, sanna lekamen och
blod,
under bröd och vin,
av Kristus själv instiftat,
oss kristna till att äta och dricka.
Så skriva evangelisterna Matteus, Markus och Lukas samt aposteln
Paulus:
I den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd,
tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tagen och äten!
Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till
min åminnelse!
Sammalunda tog han ock kalken, tackade Gud och gav åt lärjungarna
och sade: Dricken härav alla! Denna kalk är det nya förbundet, i mitt
blod, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så
ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse!
Det giva de orden till känna: 'för eder utgiven och utgjutet till
syndernas förlåtelse';
nämligen att syndernas förlåtelse, liv och salighet genom dessa
ord givas oss i detta sakrament; ty där syndernas förlåtelse är, där
är ock liv och salighet.
Ätandet och drickandet verkar det förvisso icke,
utan orden, som här stå: 'för eder utgiven och utgjutet till
syndernas förlåtelse'.
Ty dessa ord äro, i förening med det lekamliga ätandet och
drickandet, det väsentliga i detta sakrament;
och den som sätter tro till de orden, han har vad de innehålla och
lova, nämligen syndernas förlåtelse.
Att fasta och lekamligen bereda sig hör väl till yttre tukt och
ordning;
men värdig och väl beredd är den som sätter tro till dessa ord:
'för eder utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse'.
Men den som icke tror dessa ord, utan tvivlar, han är icke värdig
och beredd, ty det ordet: 'för eder' fordrar först och sist trogna
hjärtan.
