Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pettersson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörkret gåfvo sig ut till Klåfskär, men nu gjorde
vi det. — Och det gick förträffligt.
Icke en bottenkänning, icke en sekunds
osäkerhet hos Petterson, fast kuttern gick sex fot
djupt och lite mer, och fast månen var i nedan
och himlen endast halfklar. Jag ville inte störa
honom i hans sysselsättning med onödig
beundran, jag lovade och fälde på hans kommando,
snuddade vid klippor och saktade farten till
minimum. Petterson trodde jag inte
uppskattade hans skicklighet och därför påpekade han
den gång efter annan. Han hade icke ännu
läst någon estetik med regler om dramatisk
verkan. Mellan de 365 holmarna sågo vi slutligen
ett ljus tindra i mörkret. Petterson drog in ett
djupt andetag, men endast det hade så när
kostat en grundstötning, ty strax därpå fick jag
lägga rodret i värsta lä för ett dånande »lova»!
Vi kastade ankar midt ute på en fjärd, tyckte
jag i mörkret, och rodde i land. Petterson förde
mitt visitkort upp till doktorn med förfrågan
om han kunde taga emot så sent på kvällen.
Han kunde taga emot. Men ändå frågade han mig
mycket bestämdt, hvad jag gjorde på Klåfskär.
»Jag far bort», svarade jag sanningsenligt.
Sedan togo vi en bägare i frid och sämja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
