Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han vande sig småningom vid henne och hon
blef honom nödvändig, så som hon ombesörjde allt
livad han behöfde. Ty i sin öfvergifna bitterhet hade
lian totalt afbrutit all förbindelse med sina landsmän
och beslutit sig att aldrig återvända hem. Hellre än
han med sin sköflade framtid vände om till sin far
och sina borgenärer, som också engång trott på hans
framgång, ville han gå sitt öde till mötes här, långt
borta från slägt och föräldrar och alla, som hade
privilegium på att älska honom. Hans bitterhet gick
ända derhän att han stängde sin dörr för Susanne,
sin enda vän. Han hade längesedan, för att undvika
sina landsmäns välgemingar, flyttat bort från sin
gamla bostad utan att uppgifva hvart, och på närmare
ett halft år hade han inga underrättelser haft från
hemlandet.
Det räckte mer än en vecka, innan Susanne fick
komma in till honom ånyo, men under tiden besökte
hon hvarje dag portvakten, som passade upp Ben och
förmanade och bad denne att vaka noga öfver Ben,
så han icke skulle göra illa åt sig sjelf under sitt
svårmod. Och när portvakten brummade öfver en
dylik hyresgäst som icke heller hade betalat sitt logis
för den senaste månaden ännu, satte hon ihop en
lång historia om Bens mäktiga och förnäma
slägtin-gar, dem han öfvergifvit endast för att bli konstnär,
och lugnade portvakten med att Ben rikligen skulle
sörja såväl för hyran, som för drickspengar, när han
engång kom på benen igen.
När så småningom ödmjukheten trädde i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
