Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon och såg litet frånvarande på Syberg, som igen
öppnat det der vida, lockande framtidsperspektivet
för honom. Åh ja! — nog hade han tusen gånger
känt den lusten alltid, — att stå der uppe på
musikestraden och sjunga, sjunga så hela salen satt i
andlös spänning och följde med hvar nyans i hans
röst... och så han skulle beherska sin röst sedan, — hur
den skulle lyda honom som ett annat instrument och
hur han skulle tjusa dem alla! — Nej, det var
alldeles för stor lycka för honom och han sade helt
nedslagen:
— Min röst är inte stor nog, för att den skulle
duga till någonting.
— Din röst, — det är just om den,
musikkännare sagt omdömen, som du knapt tror —
— Hvad ha de sagt då? — hväste Ben fram,
nästan andlös.
— Åh nog vet du, — nog har du hört det
alltid, — hela staden har ju samma mening —
— Är det sant? Det blixtrade till i Bens ögon,
rösten skälfde, han steg upp, tog Syberg i skuldran
och såg honom med en brännande blick in i ögat.
— Vet du då inte sjelf af det, hvad man väntar
af din röst —?
— Nej, — ingen har sagt mig det uppriktigt —
ingen har sagt mig det så jag trott det,... jag har bara
slutit mig till deras verkliga omdömen af deras bifall
men ingen har sagt mig det, — ingen! — Alldeles i
tankarna begynte Ben gnola på en italiensk fiskarvisa,
som han sjöng gerna, allt högre och högre, tills han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
