Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom ut i tamburen och bad dem vara välkomna.
Flickorna voro i parken, men gossarna hade säkert icke
gått att simma ännu. Det föll som en sten från Bens
hjerta när han hörde att flickorna voro ända i parken,
men tant Walborg ropade uppför den branta
vindstrappan:
— Gustaf, — Verner —! Kom ner, här är
främmande.
Och de kommo stöflande utför trapporna i
ganska lätta sommardrägter. Verner, densamma som låg
i vaken med Ben och hvilken han skulle rädda, hade
vuxit till en lång räkel och gick i skolan ännu, men
Gustaf höll på att taga sin juridiska examen vid
universitetet. Tant Walborg lemnade dem åt sitt eget
godtfinnande.
— Vi ska väl taga reda på flickorna, — sade
Gustaf smågiftigt och öfverlägset och såg bort på
Ben. Så gick man ut i trädgården, der Ben alldeles
i tankarna slog in på den breda sandgången, som ledde
till parken.
Jaha, der skimrade det ljust mellan löfven —
nej, det var bara en björkstam och Ben hemtade sig
men gick fortfarande och pratade skräp utan
sammanhang.
Der voro de!
Den här gången var det verkligen två
handgripliga unga damer, som reste sig halft ovilligt ur
gräset, der de legat och läst när ungherrarna störde dem.
Ben hade fått förtviflans fasta hållning i det
afgörande ögonblicket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
