Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat att tänka på, att han icke engång tog Ben i
upptuktelse derför.
Den forna vallflickan Johanna hade brutit med
långa Adam och avancerat till inpiga. Ben egnade
äfven henne en del af sin öfverflödande kritik och
fann henne oändligt lunsig och osmaklig — och henne
hade han engång varit kär i! Men det var redan en
vådlig sak för Ben att alls begynna tänka på henne.
Omedvetet snärjde hon in sig i hans tankegång
under sysslolösheten och han begynte småningom se på
henne närmare. Det var bara det hon gått och
väntat. Inom en vecka var det färdigt emellan dem.
Ben hade tagit sin hämnd på sjelfva föremålet för
sin första olyckliga kärlek.
Hans förhållande till Johanna gjorde endast
vistelsen hemma i dubbelt mått odräglig för honom.
Han kände sig till mods som en tjuf och rånare,
hvilken hvart ögonblick fruktar för upptäckt. Han
vågade icke se sin far in i ögonen, skämdes ofta
uppriktigt för sin mor och beslöt hvarje morgon afbryta
all förbindelse med Johanna, blott för att om qvällen
knyta till den dubbelt fastare igen. Om ens jagttiden
hade varit inne, men det var långt ännu till den!
Hans sysslolöshet plågade honom rysligt, men
han företog sig likväl ingenting. Inga trefliga
grannar fans det heller. Och han kunde sitta på gungan
i tallbacken långa timmar om eftermiddagarna, utan
att göra annat än peta i tallbarren och låta tankarna
flyga.
Då föreslog honom engång hans mor att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
