Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har en helsning till dig.
— Från hvem?
— Gissar du inte? Sigrid Walborg har ofta
frågat efter dig medan du var sjuk och hon har varit
med om att plocka de här blommorna i morse. Ben
såg åt väggen med ögonen fulla af stora varma tårar.
— Gossarna i skolan och lärarna ha också, hvar
gång jag träffat någon af dem, så vänligt frågat
efter dig.
Ben storgret.
Syster Emmi såg litet förvånad på honom, der han
låg med hufvudet mot väggen och qväfde sina
snyftningar. Hennes finkänslighet sade henne att hon
ingenting borde säga, icke engång klappa hans magra,
aftärda hand, som hängde der så lockande öfver
täcket, och hon smög sig helt sakta ut, sedan hon kastat
en innerlig blick tillbaka.
Då smälte Bens bitterhet ändtligen i en lång,
varm ström af sköna, lättande tårar. Så lycklig som
nu hade han kanske aldrig varit, och så god. Han
gret och bara gret öfver glaset med blåsipporna.
Vänliga och vackra välde nya tankar fram i hans sinne,
han kände en våg af sälla, lugna känslor, som tog
honom med sig bort till nejder med klara, spegellugna
vikar, der furorna stodo höga och allvarsamma på
stränderna och gåfvo kylig skugga.
Så somnade han in upplöst i en stilla lycka, med
en blåsippa bredvid sig på hufvudkudden. Han
vaknade om några timmar underbart styrkt, hans hjerna
vimlade af nya friska tankar och hans hjerta var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
